"Tänk dig ett hus dit du kan gå när du vill. Där du kan lyssna på levande rockband på helgerna utan att betala någonting, där du kan prata med människor utan att dricka dig glad först. Det är ingen utopi, jag har just varit med om det."

Onsdag den 8 augusti 1979

Ultra slår till

En musikfest i Handen blir det första större evenemang som nybildade kulturföreningen Ultra ordnar.

- Vi hoppas få med så många lokala band som möjligt, säger föreningens ordförande.

I Vikingagården

Kulturföreningen Ultra hade i början lokalproblem. Den första tiden höll ungdomarna till i ett av Vikingaskolans klassrum.

Så småningom, efter att ha uppvaktat och lämnat en mängd skrivelser till kommunen, fick man en lokal i ungdomsgården - Vikingagården. Där träffas nu medlemmarna varje söndag mellan klockan 13 och 22.

Tyvärr är det bara på söndagarna spm kulturföreningen får hålla till på gården. Under söndagseftermiddagarna träffas medlemmarna och sammanträdet. Senare på kvällen öppnar man för allmänheten som då har möjlighet att lyssna till olika lokala amatörband.

100 personer

Föreningen gör reklam för musikaftnarna genom att själva rita affischer, som de sedan sätter upp på olika platser.

- De här musikkvällarna brukar vara omtyckta.

Bild: Janne Håkansson från punkbandet Esso and the Oilers medverkade i kulturföreningen Utras första evenemang i Handen. Foto: Sam Stadener

Ultras första fest

Den nystartade kulturföreningen Ultra i Haninge hade på lördagen sitt första evenemang - en musikfest i Eskilsparken i Handen. Ett tiotal lokala musikgrupper medverkade under den sju timmar långa festen.

Handens kulturförening startades utan hjälp av några bidrag.

- Vi i föreningen bidrar alla. I stället för att till exempel gå på bio, lägger vi undan en del av pengarna till föreningen. Nästan all fritid går också åt, säger Tommy.

Kulturföreningen Ultra innebär för medlemmarna, att de får syssla med det som de vill göra.

Sen är det så att vi "drömmer" (citat ur tidningen) inte om ett hus. Vi vill ha ett hus. Vi är flera av dom tusentals som pröjsar skatt till kommunen. Vi vill inte ha varken motorväg eller nytt centrum för en massa miljoner kronor, utan i stället lokaler överallt där folk bor. Där folk kan bestämma själva vad dom vill göra med lokalerna. Vi vill ha ett ställe där "vår" kultur finns. Där vi själva kan vara med och utforma vad som händer och sker. Med våra egna krafter. Utan en massa profitjagande.

Därför kräver vi lokaler till oss och andra människor med liknande intressen.

"Vi ringde och snackade med brandchefen, när de brände härnere. Han hade fått order av kommunen, men han visste inte vem som var ansvarig. På kommunen kände de inte till någonting. Snacka med brandchefen, sa dom."

Kommunen bränner

- Kulturmord skulle man kunna kalla det här! De eldar upp den sista gamla Handen-bebyggelsen. På fjorton dagar har de bränt ner sex kåkar, säger Hasse Olofsson och daskar en deg i bakbordet. Han står inne i pentryt i Vikingagården.

- Det är märkligt att kommunen låter husen förfalla och vandaliseras istället för att hyra ut dom till Ultra och andra föreningar, som behöver lokaler, fortsätter Hasse.

- Nej, säger nån, vi måste förbereda mötet i morgon kväll med politikerna. Ultra har skrivit brev och bjudit in 30 politiker till paneldebatt om föreningens lokalbehov.

- Vi börjar ju bli oroliga, när vi ser att dom bränner ner husen härute. Snart finns det inga hus kvar, förklarar Janne Håkansson.

- Vi har börjar lessna på cirkusen i kommunalhuset också, säger Meta Kjellberg.

- Vi har sprungit runt i korridorerna och blivit hänvisade till den ena nämnden efter den andra. När vi är på fastighetskontoret hänvisar dom oss till fritidsnämnden, och på fritidsnämnden säger dom: Gå till fastighetskontoret.

På måndag kväll, till debatten med politikerna är det också hembakt. Ultra bjuder på sockerkaka och bullar till kaffet. Men det är bara tre politiker som kommit. Tre av de trettio som Ultra bjudit. Det är Vpk-ordföranden Thore Forslund, kulturchefen Tomas Rönsström och Sven-Gunnar Carlsson, socialdemokratiskt kommunalråd och ledamot i bl a fritidsnämnden och socialnämnden.

Debatten börjar med att Hasse visar diabilder på hus i Rudan-området.

- Det är sorgligt att se, fortsätter han. - Istället för det här kommer vi att få en betongstad härute om den här stadsplanen kommer att sättas i verket. Det här påminner om den där Evert Taube-låten om den kinesiska kungen som lät bygga den kinesiska muren och lät bränna alla böcker och all kultur i Kina.För att historien skulle börja med honom. Man börjar nästan tro att det finns en liten paralell härute i Haningen. Att politikerna vill att historien ska börja med 1960.

Självförsörjningsgrad

- Jag ska tala om för er en sak som ni i alla fall bör ha reda på, inleder Sven-Gunnar Carlsson sitt anförande.

- Och det är att vår kommun är väldigt dåligt försörjd på arbetsplatser. Vårt mål är att få en mycket större självförsörjningsgrad när det gäller arbetsplats och ett av de områden spm är avsett för just det ändamålet är Rudan-området. Där har vi bl a löften om att få statliga arbetsplatser som ska sysselsätta mellan 500 och 1500 människor och det är klart att det kan vi inte säga nej till.

Det Sven-Gunnar Carlsson inte nämner är att de här arbetsplatserna är statliga verk som ska utlokaliseras, knappast något som kommer att ge arbetstillfällen åt Haningeborna.

Det är ingen som avbryter, utan Sven-Gunnar Carlsson pratar på.

Om det nya centrumet som ska byggas. Om det nya Folkets Hus som de också ska ha.

Först när politikerna troppat av efter att ha lovat att se igenom vilka byggnader som skulle hyras ut till Ultra bryter den verkliga diskussionen ut.

- Kolla, säger en kille och pekar på kartan över stadsplanen.

- Parkeringshus i fem plan och "miljöskyddad" ramp ner mot Rudansjön.

- Sen ska dom väl ha ett litet kärnkraftverk också för att hålla hela skiten igång.

De här människorna i Handen vill träffas, spela musik, laga mat tilsammans, kort sagt leva ett anständigt liv. Nu tvingas de sitta på möten och springa i kommunalhusets korridorer.

- Får vi inget hus blir vi tvingade att ta ett, säger en kille.

ULTRA VILL HA EGET KULTURHUS

Svårt att spela rock-musik i hyreslägenhet

Ultra kräver eget hus

Kulturföreningen Ultra i Handen kräver ett eget hus. De har inbjudit politiker och kommunaltjänstemän till diskussion om detta.

Kulturföreningen har idag tillgång till Vikingagården under söndagar. Kommunen står för kostnaden.

- Men det går inte att bedriva verksamhet bara på söndagar och därför vill vi nu få igång en ordentlig diskussion med kommunen, säger föreningens ordförande Tommy Ekengren.

Onsdagen den 28 maj 1980

Ultra i Handen får sitt kulturhus

Kulturföreningen Ultra får sitt kulturhus!

En äldre villa på Källvägen 9 vid Handens centrum.

Vi hoppas få flytta in redan till den 1 juni, säger Ulf Johanson från Ultra.

- Det är klart att vi är glada, säger Ulf Johanson, men vi hade faktist väntat att vi skulle få lokaler.

De planerar nu att starta kurser och cirklar. Foto, drejning, växtfärgning står på programmet.

Däremot är lokalerna olämpliga för levande musik.

- Vi älskar Ultras bullar, har Herr Marmelad och hans skorpor skrivit på väggen i en gammal träkåk på Källvägen 9 i Handen.

Det är inte så konstigt som det låter. Fast det där med bullarna är viktigt.

Det är kulturföreningen Ultra som driver huset på Källvägen. Varje söndag spelas det rock i kåken och praktiskt taget alltid finns det bullar och fika. Musiken är gratis men fikat kostar pengar. På så sätt får man in lite pengar för att hålla det hela flytande på självkostnadsnivå.

Men Herr Marmelad då? Ja, det är helt enkelt ett av de hundratals band som spelat. 38 söndagar på raken har man hållit på nu. Bullar fika och rock.

- Det är på den här nivån, säger Tommy när han lastar in den lånade sånganläggningen i en bil efter söndagens spelning.

- Den viktigaste grejen är att hålla det på den här nivån, säger xxxxxta lite senare.

- Förut brände man alltid in till stan för att lyssna på musik, men nu kan man vara här ute i stället. Det är det som är det viktiga, att ha någonstans att vara, här och nu i Handen. Inte nåt färdigt, inte nåt tillrättalagt, utan nåt man själv gör.

I Frulös, Ultras egen lilla tidning, kan man läsa "en del rykten i bygden".

Musiken, kittet som håller samman

- Kom hit till kåken i stället och va med i musikens värld i stället för att sitta hemma och skrämma upp er själva, svarar tidningen.

Att musiken är kittet som håller Ultra samman är klart. Visst kan man drömma om att bli stjärna, men det är inte därför som det spelas inom Ultra utan för att det är roligt.

- Vem som helst kan bli skicklig, säger Kenta. Det är lite av den filosofin som tycks genomströmma hela Ultra. Allt är möjligt - det är bara att göra det!

- Fast den viktigaste grejen är att hålla det på den här nivån.

Bild: Niklas igång med saxen under söndagen i Ultra-huset.

Fredagen den 28 maj 1982

Ultrahuset är Handens största rockställe, men ett av Stockholms minsta.

Men Ultrahuset är mycket mer än en konsertlokal.

Ultrahuset är en samlingspunkt, en förening, en lokal för meningsfull sysselsättning. Ett ideal.

- Banden får det som vi tar in i kassan. Vi brukar ha ungefär 75 betalande, men det varierar mycket. I dag är det något färre, det beror nog på att Ebba Grön spelar i stan.

- Men när Ebba spelade här i höstas satte vi publikrekord. 200 personer kom in, men då var det trångt.

Text på väggarna

I vardagsrummet finns inga möbler, bara ett litet bord i en hörna. Vid bortre kortsidan av rummet står ett trumset, några högtalare och tre mikrofoner. På väggarna har alla band som spelat i Ultrahuset skrivit sina namn och lite till.

Eftersom Ultrahuset har öppet varje lördag och söndag har det hunnit bli många band. Ultrahuset har haft över 100 konsertkvällar, och varje kväll har flera band spelat.

Men på väggarna står mer än bara gruppnamn. En skylt säger att "försäljning av sprit och droger är förbjuden i Ultrahuset", men den skylten verkar malplacerad, för vem skulle komma på att dricka sprit här.

På väggen ovanför den öppna spisen står det som kännetecknar hela Ultrahuset: "Här spelar banden för att de tycker om att spela och inte för pengarna."

Drogfri gräsrotsrock och färska ultrabullar

Tänk dig ett hus dit du kan gå när du vill. Där du kan lyssna på levande rockband på helgerna utan att betala någonting, där du kan prata med människor utan att dricka dig glad först. Det är ingen utopi, jag har just varit med om det.

Vid sextiden var det hela över och jag köpte en hamburgare och drog mig därifrån. Dagens rockdos var tillfredsställd.

Dessutom fanns i mig en glädje över dessa människor som gör det vi alla vill. De har sitt hus och får hålla på med det som känns meningsfullt, de är rädda om det som är viktigt och sköter alltihop helt ideellt, för de har fått sitt hus, sin chans. Något som varenda jäkla förort borde kunna ge sina så kallade ungdomar.

Profitfritt

Ultra har blivit påhoppade för att de inte gått ut och skrivit DROGFRITT på sina affischer. (De brukar skriva Profitfritt i stället.)

Ett enda besök där borde räcka för att förstå hur löjligt ett sådant påhop är. Ultra har inga problem med droger, och har aldrig. Och så länge de får ha sitt hus och jobba som de gör nu kommer de inte att få det.

Stämningen är helt enkelt inte sådan.

På ett ställe där alla tar ansvar för att det ska fungera behövs inga berusningsmedel. Det skulle helt enkelt inte hålla. Detta är rockkonserter på gräsrotsnivå, med så lite pengar som möjligt inblandade och var mans insats gör att det över huvud taget kan existera.

Är det inte ganska enkelt att förstå?

Men vad som sedan händer när huset rivs är ju svårt att svara på. Jag vet att man kommer försvara Ultrahuset med näbbar och klor, för det är sitt eget liv man försvarar. Det kallas visst självbevarelsedrift, och det är mycket långt ifrån det tillstånd av passivitet och likgiltighet som drabbat så många människor i det här landet. Destruktiviteten är ett stort ungdomsproblem, får man höra. Jag såg inte en destruktiv tendens på Fullersta eller Ultra. Det är så enkel matemik.

Det borde också vara enkel politik. Leve kulturföreningarna.

Tisdag 9 november 1982

Bild: En rockklubb med veranda. Ett egnahem med musik. Ultrahuset i Handen, det fantastiska.

Livsmönstret i Stockholms förorter är helt förryckt, det vet vi bara alltför väl. Vi arbetar i innerstan och vi roar oss i innerstan för att ta sena tunnelbanan eller nattbussen hem. Vansinne!

Men det finns människor som tar saken i egna händer för att få en ändring. Människorna kring Ultra är ett exempel och det finns fler; EFMD (Enad Front Mot Disco) i Västerhaninge, Puss i Farsta, Oasen i Rågsved och några till.

De finns där som små befriade områden, motståndsfickor i det kapitalistiska folkhemmet Sverige.

"ULTRA kämpar för att det ska finnas tillgång till levande musik här i Handen där vi bor. Att man inte ska behöva åka in till stan för att lyssna till levande musik.

Jag är stolt över att Svearikes häftigaste rockhak ligger i min by. Ultra har placerat Handen i medvetandet hos folk och fä, mest fä, från Luleå till Göteborg över Köpenhamn via Dortmund runt London och Tillbaka. Det senaste ryktet gör gällande att ryktet nått New York, det rullar...

På Ultra avvisas aldrig någon för att han eller hon är berusad, ej heller om hon inte har det allra senaste modet, vad jag vet har ingen utan pengar nekats tillträde. Varken hundar eller spädbarn är förbjudna.

Med andra ord: Ultra hör inte till dom utvaldas skara.

BURAR och STAKET finns det så det räcker. Släpp lusten lös!!!!!!!!

VÅGA TA ANSVAR FÖR VAD JAG GÖR!!! WITH LOVE FROM ULTRA!!!!"

(Hämtat ur den stencilerade Ultra-tidningen Sanslös.)

Fredag 1 juli 1983

Fullt ös

För ett par månader sedan flyttade jag till Stockholm. Oj, nu skulle tönten från landet få gå på alla häftiga ställen hon läst om i tidningarna.

Rätt snart upptäckte jag att det bara finns en korvkiosk i Stockholm ockå, även om den är öppen lite längre på kvällarna.

Jag vet numera att stans häftigaste rockställen varken är Ritz eller Garage, utan en liten kåk långt ute i förorterna.

Jag tänker berätt för er om den, för i mina kollegers rockspalter nämns den aldrig. Sådana underliga djur som rockskribenter från innerstan syns sällan där.

Ryktet sprids istället från man till kvinna runt Sverige och världen. Sist jag var där fick jag sällskap från pendeltåget av två tjejer från Gotland som skulle dit för första gången.

Ryktena de hört var av sådan art att de redan på perrongen hoppade jämfota över att de snart skulle vara där.

På Ultrahuset.

Man tar tåget mot västerhaninge, genom det Stockholmska bonnlandet till Handen där man promenerar bland glas och betong tills man kommer till en gul trävilla mitt i grönskan.

Utan att man riktigt vet hur det går till känner man en massa folk där, man går runt i trädgården och snackar, betalar en femma eller tia i hallen, köper saft och nybakta bullar i köket och stiger in i vardagsrummet när bandet börjar spela.

Därinne blir det snabbt 800 grader, alla hoppar och dansar som galningar medan banden ständigt gör sina bästa spelningar, uppeldade av publikresponsen till att överträffa sig själva.

På Ultra lever vi utan drömmar om att dö, vi ser ut som vi gör men älskar varandra ändå, vi vågar skratta och ta i varandra, vi gillar banden på scen men får finna oss i att det är vi som blir fotograferade i stället av en förundrad musiker som vill ha bildbevis på Sveriges bästa rockpublik.

Till Ultra åker banden för bara reseersättning och öser tills de halvnakna och genomsvettiga ramlar ut i köket och svimmar av lycka och syrebrist.

Gemensamt får vi hela huset att skaka i kollektiv extas över att det finns befriade områden i det här landet och i den här stan där man kan fortsätta att vara sig själv, fortsätta att vara rebell.

ULTRA befriad zon

I SÖDERFÖRORTEN Handen ligger ett litet hus som varje helg vibrerar av rockmusik. Detta egnahem av trä och med en riktig veranda bebos av rockföreningen Ultra och kallas följaktligen Ultrahuset.

Huset är fantastiskt. Ett verkligt Ultrahus.

Bild: På Ultrahusets scen finns ingen gräns mellan bandet och publiken. Det är närkontakt av fjärde graden så här får man inte vara rädd för lite svett. Foto Mita Hörnstedt

"Det bästa med Ultra är att det funkar fortfarande efter fem år"

Kommunstyrelsens ordförande har aldrig varit här.

Grannarna från andra sidan gatan har inte vågat sig in.

De flesta Haningebor kommer aldrig att sätta sin fot i huset.

Men 25 000 människor och över 200 rockband har hittat till Ultra i Handen. Huset som är ett av Stockholmstraktens minsta och mest kända rockställen.

Trävillan på källvägen i skogsgläntan vid Handens sjukhus är inte längre ett vanligt hus med tre rum, kök och hall. För fem år sedan blev det Ultrahuset, numera smått legendariskt i Stockholms rockkretsar.

Det började med ett gäng musikälskare som gick upp till politikerna i kommunen och krävde en lokal. Med sig hade de bilder på en rad rivningskåkar i Handen.

- Gubbarna blev helt ställda.

Dagarna på källvägen är räknade. Ultrahuset med sina blå, gula och röda färger ska rivas och ge plats för ett polishus. Föreningen har blivit erbjuden ett annat rivningshus vid Handens pendeltågsstation. Större än det nuvarande, har kommunen påpekat.

Men det känns ändå sorgligt att behöva lämna ett inarbetat ställe. Folk hittar ju hit nu. Det här har blivit vårt kulturhus.

Hos fenomenet Ultra

Jag besökte en söndagskväll det nu riksbekanta Ultrahuset vid Handens Centrum. Detta hus som bara i sig själv är ett fenomen vad det gäller organisation och ledarskap. Vilken kommun hade kunnat tro att det skulle funka så pass ideellt som det hela tiden har gjort, och ändå har en kontinuerlig tillströmning av folk? Vem hade överhuvudtaget trott det i dessa kommersiella tidevarv, där framför allt ungdomskulruren är genomsyrad av profithungriga marknadskrafter. Där i denna ekonomiska karusell av rockgalor och ungdomsjippon av alla de slag står Ultra-Huset med sina alternativ. Det är inte nåt trist föräldrapåhitt som gör ungdomarna uttråkade, tvärtom. Engagemangen syns även på en söndag som denna.

Det spcifika med just detta ställe är att ingenting som görs blir gulligt, det blir helt enkelt bara ärligt och rakt utan några som helst klyschor eller jargonger. Men det är ändå inte den typ av umgänge som kan spåras till 60-talets slut, lyckligtvis.

Spelställena har minskat drastiskt under dom senaste åren. Åtminstone Tanken var från början att U. endast skulle hålla igång en tre månaders period då stället startades 1980. Det har nu alltså blivit i fem år. Hösten 1986 är det nog definitivt slut, för då ska på denna plats byggas ett polishus!

Känslan finns kvar. Musikrörelsen är avsomnad, punkten sprattlar i sina sista dödsryckningar och rockmusikens nya våg finns inte längre. Men Ultra lever.

- Vi märker ingenting av att rockmusikvågen har mattats. Det är massor av band som ringer hit varje vecka och vill spela.

Inte "Mytberoende"

Ultra är inte beroende av mytbildningen eller kultdyrkandet. Ultra dör inte bara för att punken eller nya vågen tar slut. Ultra lever sitt eget liv.

Ultra lever vidare helt enkelt för att man inte har lust att dö. Viljan finns kvar.

Här får man se ut hur som helst. Den som är van vid likformigheten från innerstans galanta rockklubbar blir förvånad. Du behöver inte se ut som du stod på gravens brant för att passa här.

- Rockmusik skall inte vara någon tävling där man utser en vinnare. Alla ska få vinna och det ska vara samma nivå för vinnare och förlorare. Det är inte politik, Ultra är bara ett ställe för folk me ENERGI. Nä, nu måste jag se till bullarna.

Det är en känsla

Illvilliga rykten har gjort gällande att Ultra skulle vara ett knarknäste, en opiumhåla. Att knarksilare skulle hänga här, att det skulle vara ett kommunisthak. Men de som går dit vet bättre. Ultra är en känsla. Känslor låter sig visserligen beskrivas, men man upplever dem bäst själv. Idag är det bara grävskoporna som kan hota huset. Ultra lever på rivningskontrakt.

Fristen har förlängts och förlängts igen, det senaste budet är att man åker ut hösten 1986. Oasen i skogsdungen ska utplånas och upp ska i stället växa ett polishus, allt enligt stadsplanen.

Här möts allt

Varje förort har sin musikstil. I Solna spelar man slamrig garagerock, i Västerhaningen experimenterar man med syntar. Alla möts på Ultra.

Nästa band är Ostrich Cult från Handen.

- Det är Ultras allra första band, säger Tommy Eken med påtaglig värme i rösten.

Dom var det första bandet som började repa här nere i källaren. När dom började hade dom knappt passerat målbrottet och kunde sex Beatleslåtar, det var allt. Se på dom idag!

För ett par år sedan var Ultra en kult, en institution i Rock-Sverige. I den nya vågen skulle alla band med självaktning spela på Ultra. Ultra var med och födde band som Ebba Grön, Strindbergs och KSMB.

Ultrakulturen florerade häftigt i Stockholm och över hela landet.

Idag är det inte riktigt så längre. Men det skiter Ultra i.

Bild: Ultrabullen går på en och femti, kaffet på två spänn. Men du, diska efter dig!

Spion 13, Slobobans Undergång, Strindbergs

Ultra, Handen

Jag står och hoppar i något blött.

Har ingen aning om det är utspillt kaffe, vatten eller svett.

Det langas bunkar med vatten från köket ut till Strindbergs på scenen. Svetten forsar och Janne Borgh är just på väg ut genom fönstret när Johan Johansson drar igång "Kvasibarn" och rumstemperaturen höjstill minst fyrtio grader.

- Det här är att banta med Ultra.

Strindbergs är lika svettiga som ishockeylandslaget efter tre perioder. Den vansinnesdansande publiken ska vi inte tala om. Strindbergs är ett alternativ till elljusspåret.

Vilken kväll!

Tempot skruvas åt som i en meddeltida sträckbänk. Publiken hoppar omkring vildare och vildare. Total mani, total rock. Totalt.

Så är det slut alldeles för snabbt.

Applåder, applåder...

- Vi är ledsna vi har inga fler låtar.

NAKNA karlar på skivomslag är snyggt. Den lilla fina samlingen omfattar bland annat Bauhaus och T C Matics första LP-skivor, isländska Peyr och "Kär och galen".

Snart utökas den när Hela Huset Skakar kommer med sin singen "Frihet/IQ 25".

Omslagets bild på Marke togs förstås på Ultrahuset, stället där det brukar bli så varmt att svetten rinner längs golvet.

Mitt i konserten stod inte Marke ut längre, klädde av sig och fortsatte spela endast iklädd gitarr.

LYSSNA PÅ OSS!

Ultra behövs

- Ta till vara den kraft och energi som finns hos dagens ungdomsgeneration. Titta på kulturföreningen Ultra - vilket musikliv! Nu känner sig föreningen osäker på framtiden i sin lokal. Här måste kommunen stötta!

Bild: Vardagsrummet i Ultrahuset.

Sommarnatt i Handen

TÄTARE ÄR INTE DIMMAN än att björkstammarna lyser vita längs stranden av den lilla sjön. Mitt på klöverängen en faluröd lada: genom väggarnas breda springor läcker ljus och musik. En rostande harv på ladans baksida. Svensk sommarnatt.

På andra sidan sjön reser sig ett mörker. Gryningen avtäcker det som Handenterminalen - ett väldigt byggnadskomplex vars fasader inte läcker ut någonting alls. Men inne i ladan spelar ett punkband som kommit ända från Töreboda så rasande snabbt och så skrällande vasst som om det verkligen gick att få vad som helst att rämna. Här är det inte dragspel som gäller. Ultra i Handen - viktig scen för ny rockmusik i Stockholm - firar sexårsjubileum med en konsert som varar fram till morgonen.

Inte vet jag vad som väckt fåglarna: rockbanden eller gryningsljuset? Men vid kanten av skogsbrynet ljuder den ena musiken lika stark som den andra.

På Stan 4 januari - 10 januari 1986

"Bättre en kväll i Handen än tio i stan"

När stans tonåringar tröttnat på tjusiga konserthallar och snäsiga vakter tar de pendeltåget.

Att åka ut - från stan - har blivit inne.

Ett slitet rivningshus i förorten Handen är punkkulturens befriade område.

- Bättre en kväll i Handen än tio i stan, säger de som lärt sig tågens tidtabell till ULTRAHUSET.

Konsertsalen kallas anspråkslöst vardagsrummet. När musikerna drar igång flyr huskatten Maran från scenen. Hela huset doftar storbak, det är kanelbullarna "Ultrabullarna" som säljs till självkostnadspris.

"Aldrig bråk"

- Det ser kanske brutalt ut. Men människorna är snälla, försäkrar Rebecka. Här är aldrig bråk.

Kanelbullar och klotter, sparkdans, punk och hallonsaft. Namnet Ultra, som för tankarna till ytterligheter, passar på nästan varje människa och detalj i huset. Den yngste är 13, den äldste är 38.

Intäkterna varierar också extremt: en kväll i augusti i år gav 5000 kronor, häromkvällen låg det en tia i kakburken när huset stängde för natten.

- Det behöver inte alls vara punkband som kommer hit för att spela, utan det kan vara vem som helst som har någonting att säga, menar Tommy Ekengren.

Chans för alla

- Vi vill att Ultra-huset skall vara en chans för alla band att få spela. Och de som spelar här är ju inte sämre än de som spelar på de större diskoteken och klubbarna inne i Stockholm, säger Tommy.

Tommy vill passa på att hälsa alla musikgrupper, och alla andra som är nyfikna, välkomna att besöka Ultrahuset.

- Spelar ni i ett rockband och gärna vill spela hos oss, ring mig och boka tid, avslutar Tommy Ekengren.

Onsdagen den 9 december 1987 ST

Politiker valde fest före debatt

"Dallas-kultur" fördömd utan glöd

Folkfronten mot dallaskulturen i Haninge blev parollen för den kulturpolitiska debatt som samlade ett trettiotal personer i gamla Folkets hus.

Debatten gällde egentligen husets framtid, men bestämda besked från kommunalpolitikerna uteblev.

Kulturföreningarna ROJ, Ultra, Levande Zon och Ormen hade inbjudit de politiska partierna till en debatt kallad "Kulturpolitiken i dag och i morgon" som till stor del skulle handla om gamla Folkets hus framtid.

Bild: Författaren och forskaren Lorenz Lyttkens inledde debatten.

Socionomen, författaren och forskaren Lorenz Lyttkens inledde med ett nästan timslångt föredrag om kultur och erfarenhet.

- Det är svårt att hitta fästpunkter i dagens samhälle och då är det ju inte så konstigt att folk börjar intressera sig för kultur. Det finns 40000-50000 rockband i Sverige i dag, och bokförlagen får in rekordmånga romandebuter.

Oengagerade inlägg

Efter Lyttkens vältaliga inledning tvekade politikerna att inta scenen och ge sin syn på kulturlivet i kommunen.

Deras inlägg blev inte heller lika tänkvärda, även om varje parti sade sig hålla med Lyttkens.

En tjej i publiken undrade över vem som egentligen vill ha KMK-hallen, hon hade inte sett några namnlistor eller hört någon önska sig den.

- Dallaskulturen sprider sig i Haninge, vi vill också vara med, sa Tommy "Eken" Ekengren från Ultra.

Och efter det utropades folkfronten mot Dallas- och cocacolakulturen i Haninge.

Bild: Ska det dö, Ultrahuset? En protestaffisch i den gamla kåkens hall.

En liten bit skog finns ännu kvar i Haninge centrum. Och mitt i skogen, mellan tallarna, står det nedklottrade och skruttiga Ultrahuset.

- Det finns rock'n'roll-historia i det här huset. Försvinner kåken, försvinner också magin, säger Tommy Ekengren, en av eldsjälarna.

Men marken är kommunens och den har sedan länge bestämt att skogen ska ge plats för nya bostäder. Den 31 maj ska kåken rivas.

Sedan verksamheten startade 1980 har 2162 band spelat i Ultrahuset under 553 konserttillfällen. Varav 1087 olika band.

- Kåken är unik.

- Tänk all historia som finns här i huset. Vi har spelat in varenda konsert på kasettband så man kan följa vissa bands utveckling. Och hela punkepoken sitter i väggarna, säger Tommy.

- Och trots att alla på kommunen säger att det är viktigt att vi finns väger våra ord så lätt när det kommer till kritan. Det är bara pengar som räknas, anser Martin.

Tänker kämpa

Alla är eniga om att de tänker kämpa för huset. "Vi har fixat i ordning den här kåken och vi vill ha den kvar".

Eler som det står på väggen: "Vänta inte på din frihet - Ta den!".

RIV INTE ULTRA-HUSET

Stoppa skövlingen av kulturen...

Det är svårt att förstå sig på politikerna i Haninge utanför Stockholm. För att skapa vad de kallar "ett levande Haninge" river de det mest levande de har: Kulturfristaden Ultra-huset, och ersätter huset med död betong.

Det finns en träkåk i Haninge som kallas för Ultra. Den kåken har under de senaste åtta åren varit en kulturell fristad, en levande kokande gryta i en annars död förort. Genom åren har inte mindre än över 2000, tvåtusen, musikgrupper spelat i kåken.

Men nu tar det slut. Kommunpolitikerna i socialdemokratiskt styrda Haninge har fått för sig att de ska skapa "ett levande Haninge".

Med slående sund logik väljer de då att låta riva Ultrahuset och bygga "betongkartonger" istället. Den sista maj är det meningen att rivningen ska påbörjas.

Med Kulturföreningen Ultra i täten har en namninsamling påbörjats för att stoppa och förhindra rivningen. De inbjuder också samtliga band i världen att komma och spela i huset under våren.

nytt Ultrahus

En plats vid Eskilsparken nära daghemmet Eken i centrala Handen. Det blir Ultrahusets nya adress - om kommunledningen får som den vill.

Politikerna är beredda att satsa 600000 kronor på att ge Ultra ett nytt hus.

- Jag hoppas verkligen att ungdomarna accepterar förslaget, säger kommunalrådet John Nordqvist (s).

- Jag slog fast att Ultrahuset måste rivas, förklarar John Nordqvist. Vi ska bygga bostäder på tomten för att komma åt bostadsfristen.

Fristen för Ultrahuset går ut den 31 maj. Sedan ska kåken bort.

Flyttar 1 maj

Nu är kommunledningens tanke att utnyttja en del av den paviljong som används som använts för daghemmet Syrenen. Den 1 maj flyttar daghemmet in i nya lokaler på andra sidan runstensvägen.

- Vi kan flytta 100-120 kvadratmeter av paviljongen och ställa upp den på en ny plats, säger John Nordqvist.

Människorna kring Ultra lovade att att tänka förslaget. Om tre veckor, den 2 mars, ska de träffa John Nordqvist igen.

- Ett futtigt erbjudande, tycker Tommy Ekengren. Här bygger man ut för miljarder i Haninge centrum och vi får nöja oss med en barack. Men det är min personliga sys. Vi har inte formulerat ett gemensamt svar ännu.

Dystert i Ultra efter brandsyn

Brandmyndigheterna har satt stopp för verksamheten i det s k Ultrahuset.

I fortsättningen får bara 20 personer åt gången vistas i det gamla trähuset, brandrisken är för stor.

Därmed är det slutspelat i Ultrahuset, som varit något av den oetablerade rockmusikens centrum i Stockholmstrakten.

Föreningen har funnits i sju år och under tiden har man haft 450 konserter och totalt 1600 band i Ultrahuset.

- Vi räknar med att 30-35000 personer varit här under årens lopp, berättar Tommy Ekengren, en av de drivande bakom föreningen.

- Bara i år har vi haft 65 konserter och normalt brukar det vara 50-60 personer här och lyssna. Någon gång har vi haft 200 personer i huset. Jag tycker det är konstigt att vi nu plötsligt inte ska få fortsätta.

VILKET TÅRTKALAS!

Älskar du att baka fantasifulla tårtor? Eller kanske bara att se på dem, eller äta dem?

Då ska du absolut besöka Ultrahuset i Handen på söndag klockan 13.00. Där arrangeras nämligen stort tårtmästerskap för samtliga invånare i universum.

Tårtornas smak och utseende bedöms av en jury bestående av fem personer. Vinnaren erhåller en buckla. Efteråt blir det naturligtvis tårtkalas.

Inrikes

Rockmusik, nybakta bullar och frihet

"Ultrahuset är vårat liv"

Ultra föddes

I Stockholmförorten Handen föddes kulturföreningen Ultra, det är nu sju år sedan. Det var alls inte bara punkare som var med och drog igång, men det var kanske punkens tveklöshet, styrka och själ - "allt är möjligt, det är bara att sätta igång" - som inspirerade även i Handen.

Ultra fanns alltså, med den människor och idéer, men var skulle allt bli av? Någon visste att Handens kommun ägde flera tomma hus, någon annan hade en kamera och gick ut och fotograferade kåkarna. Med knappt ännu torra kopior i sin hand gick ett gäng rakt in i de styrandes rum, visade korten och begärde det självklara:

- Ni har massor med hus som inte används, vi behöver ett att vara i, vilket kan vi ta?

Efter en och annan hickning, komma ur det ovana i situationen, fann sig herrar och damer styrande och sade sig att tanken kanske ändå inte var så dum, även om de inte tänkt den själva. Bättre ett ungdomshus i Handen är långt fler är tio handen, ungdomar på driven, blev både slutsats och beslutsunderlag. Ultra fick ett tremånaders rivningskontrakt och det har sedan dess

I det som en gång var ett vardagsrum för en vanlig familj har byggts en scen som burit upp över 1600 band. Ettusensexhundra - minsta kommunbyråkrat förstår att huset inte är Ultras i onödan.

Enormt behov

Behovet är än i dag enormt, strömmen av band som vill komma och spela är så strid som någonsin. Spelningarna äger rum en gång i veckan, så gott som alltid på en söndag.

- Vi har provat olika kvällar och kommit fram på att söndagen är bäst. På fredagar och lördagar är det fullt utbud i sta'n. Då är det dessutom helg, många dricker och det blir lätt stökigt. Stämningen är absolut bäst på söndagar, förklarar My.

Sista bullarna

I köket delar "Eken" ut de sista bullarna, några tjejer leker med "Skruven" en tam och älskad råtta. Jalle, som är på besök från Skåne, letar efter en busstidtabell. Handen ligger en bra bit från Stockholms centrum och torde, tack vare Ultra, vara en av de få stockholmsförorter som lyckas dra ungdomar till sig i stället för att stöta dem i från sig.

Just som han hittar tabellen spiller han en kopp choklad över sina fullkomligt osannolika byxor. De består av två delar, har tusen lappar och stygn, är dekorerade med flera varv maskeringstejp runt låren, och är enligt uppgift upphittade på en gata i Köpenhamn. Några skvättar choklad gör varken till eller från i det konstfulla virrvarret, men Jalle blir förtvivlad, kränger av sig brallorna och promenerar mot bussen i bara långkalsongerna, efter att ha torkat upp på golvet efter sig och chokladen.

På Ultrahuset betalar den som har pengar inträde. Den som inte har blir inte utslängd för det. Sådan är principen som bygger på uppfattningen att det är bra om folk kommer hit, mycket bättre än att de hänger på Centralen eller i tunnelbanan.

Ultras hela utskänkning består av bullar och saft, om någon är full har berusningen inte skett här. Man gillar inte när folk är påverkade, men slänger inte heller ut den som ändå sköter sig någorlunda. Allt enligt samma princip som den som reglerar entréavgiften.

- Ultra får inte försvinna, det är det enda stället där man känner sig någorlunda fri.

Haninge kräver mark för bostäder

Ultrahuset rivs - kanske folkets hus

Ultrahuset ska rivas. Ett öde som troligen även kommer att drabba gamla Folkets hus i Handen.

- Folkets hus ligger mångas hjärtan nära. Men det blir svårt att bevara det, tror kommunalrådet John Nordqvist (s).

"Nej till ohämmad utbyggnad", så avslutas en skrivelse till kommunledningen i Haninge. Bakom skrivelsen står kulturföreningarna Roj, Levande Zon, Ultra och Ormen.

I skrivelsen manar de politikerna att bevara den äldre bebyggelsen i centrala Handen och satsa på blandat bebyggelse.

- Jag är helt överens med dem om det, säger John Nordqvist. Men här pågår ingen ohämmad utbyggnad utan en förtätning. Och på många ställen blir de gamla villorna kvar. Åtminstone de som är permanenthus.

Till historien

Men ett gammalt hus som snart går till historien är Ultrahuset bredvid Handens sjukhus.

"Ser tomt ut"

För ett par veckor sedan lanserade kommunledningen en ny idé till förtätning av bebyggelsen i centrala Handen. Det rör sig om området från Poseidon och ner till Najaden, som idag är bussterminal och parkeringsplats.

Där vill kommunledningen ha bostäder och affärer.

- När man står vid Poseidon och ser ner mot Najaden ser det väldigt tomt ut, tycker John Nordqvist.

Bild: Gamla slitna Ultrahuset har fått sin dom av kommunledningen i Haninge. Huset ska rivas för att ge plats åt bostäder med byggstart nästa år.

Forskning stödjer Ultra

De som vill bevara Ultrahuset i Handen får nu stöd av forskningen.

Det är Johan Fornäs, docent och forskare i ungdomskultur vid Stockholms universitet, som tillsammans med några kolleger protesterar mot alla planer på att utplåna Ultrahuset.

Johan Fornäs har tillsammans med åtta forksarkolleger skickat in en protestlista till kommunalrådet John Nordqvist (s).

Allt bör göras för att bevara Ultrahuset på dess egna villkor kräver forskarna.

Ultrahuset har bildat mönster och blivit känt över hela landet. Det vore skandal om huset rivs, skriver Johan Fornäs.

Han tycker att Ultra i första hand borde få ha kvar sitt hus.

Beslut om rivning bör inte tas utan att Ultras medlemmar får vara med och utforma ett bra alternativ, anser John Fornäs.

Han menar att Ultrahusets verskamhet är för värdefull för att krossas av byråkratiska och kommersiella intressen.

Kupp i fullmäktige

Kampsång i mikrofonen

Mitt under brinnande kommunalfullmäktigemöte överraskades ledamöterna av en aktion från Ultrahusets anhängare.

De klämde i med sången "Rädda Ultrakåken", 2 minuter och 40 sekunder lång, och delade ut textblad till politikerna.

- Fast jag såg ingen som sjöng med.

Ett 30-tal personer, två utrustade med videokameror, klev sedan in i fullmäktigesalen, fram till mikrofonen vid scenen och tog upp kampsongen. Texten var en nyskriven, melodin stulen från 60-talslåten "Dadooronron".

Reaktionerna bland ledamöterna blev blandade. Flera gick genast ut ur lokalen. En del stannade kvar och drog på mun.

Anders Söderberg (m), som satt vid podiet i egenskap av fullmäktiges förste vice ordförande, rusade fram till mikrofonen och försökte dra ur sladden. Ultragänget drog i andra änden och till slut gick sladden av.

Men då var sången slut. Allt hade gått ut i närradions direktsändning och Ultraanhängarna drog från lokalen.

- Det var en lyckad aktion.

Kampen om Ultra går vidare

MÅNDAGEN DEN 1 februari tågade ett trettiotal Ultraanhängare in på Haninge kommunfullmäktiges möte, gick fram till scenen och sjöng "Rädda Ultra"-låten inför ett förvånat fullmäktige:

- Det finns ett hak där jag kan va / på Ultrakåken på Ultrakåken / det enda stället där jag mår bra / på Ultrakåken på Ultrakåken / Ahah vilken kåk / Där jag kan va / På ultrakåken varenda dag.

Hela aktionen tog fem minuter. Därefter tågade Ultrafolket därifrån, så polisen som kom senare fick åka tomhänt hem igen.

Frågan om Ultrahusets vara eller inte vara har blivit en styrkefråga mellan föreningen och politikerna. Kommunalrådet Jogn Nordqvist (s) har föreslagit att Ultra ska få en barack i centrala Handen, men Ultrahuset är unikt och kan inte bytas mot en barack tycker föreningens medlemmar. De kommer att kämpa för att behålla kåken.

Haninges politiker har gjort ett mycket traditionellt fel. Istället för att ta upp en dialog med Ultrafolket om hur de vill ha sin verskamhet och sina lokaler, tar man beslut om rivning. Detta bäddar oundvikligen för konflikt. Ultrafolkets försvarskampanj är massiv. Både TV och tidningar har haft reportage. Demonstrationer hålls en gång i månaden och en singel med Rädda Ultra-låten kommer att släppas. Kampen går vidare.

"Tänk dig ett hus dit du kan gå när du vill. Där du kan lyssna på levande rockband på helgerna utan att betala någonting, där du kan prata med människor utan att dricka dig glad först. Det är ingen utopi, jag har just varit med om det."

[Ultrahuset] [Musik] [Affischer och bilder] [Gästboken] ["Ett axplock artiklar om ULTRA"] [Men Va Fan!]